"På en vind där barn brukar leka ska vi lägga oss tätt vid varann i ett skimmer av färgade lyktor medan dagen så sakta blir natt Jag vill se vad din sorg har stängt inne kanske får eller liljor av snö Aj, aj… Ta min vals… Med dess "vår kärlek kommer aldrig att dö
En vals, en vals, en vals, en vals med sin andedräkt sträv av cognac och död och sin mantel som dryper av hav
Och i Wien ska jag lära dig dansa Jag ska va som en flod i ditt rum med en vildhyacint på min axel och din fuktiga kropp mot min mun Jag ska begrava min själ i ett i ett album ibland bilder från år som har gått och sen ägna mig helt åt din skönhet åt min spruckna fiol och mitt kors Och du ska dansa mig fram till dom källor där blodet är bultande klart Älskade, älskade Ta min vals… Den är din nu, den är allt som finns kvar"
vad händer? jag har börjat skolan, tillbringat mycket tid med den finaste pojken jag vet, haft det gott i grebbestad med fantastiska människor, sett Billie the vision and the dancers, Gentle act incident på en gårdsfestival i mitt majorna. Jag är lycklig i magen.
och så var sommaren slut. idag börjar skolan igen, om några timmar, med upprop, har inte riktigt känt efter än hur det känns, men det ska nog bli bra. de sista dagarna på mitt sommarlov, eller sensommaren egentligen, har varit väldigt fin. jag har umgåtts väldigt mycket med en pojke som jag älskar, som har en ögonglimt i ögat när han ler, som håller om mig tills jag somnar och som älskar mig som jag älskar honom. jag är jättelycklig! tillsammans med några vänner var vi förra veckan på way out west, det var helt fantastiskt, verkligen. Mumford and Sons och Håkan, Laura Marling var fin. Var bara på lördagen så missade tyvärr Jónsi. men jag undrar vart sommarlovet tog vägen. i vilket fall, var det ett väldigt fint sommarlov. ett väldigt, väldigt fint sommarlov.. åh!
and that list of charms was, longer than my chain of broken hearts
är tillbaka i Göteborg igen. igår när jag satt på vagnen påväg hem kändes det jättekonstigt, jag kan ju inte vara här, det passar ju liksom inte, vare sig jag vill eller inte. men nu har det börjat vända. det känns så skönt att vara tillbaka. igår gick jag av vid vasaplatsen bland alla hus jag tycker så mycket om och gick till café vanilj där två vänner satt och drack kaffe. alléerna där är så himla fina, vid vasaplatsen, valand och det. det är kulturkalas nu också, så igårkväll blev det José Gonzales, Timo Räisänen och Donkeyboy. det var fantastiskt, särskilt när man får vara med människor man tycker så mycket om.
idag smattrar det på min fönsterruta så fint och om några timmar ska jag och min älskade vän ta en lååång fika i stan innan det är dags att möta upp fler vänner och gå på lite mer härliga konserter. ser mest fram emot Oh Harry (<- klick!) ikväll på Kanaltorget. missa inte det!
här ska ni få se på något av det mest fantastiska jag vet. Hon är helt otrolig, och, jösses, jag blir mållös så duktig hon är. det är verkligen, fantastiskt! kan ni tänka er hur det var att stå några meter från det här? och för allt i världen, lyssna på storebror också!
nu är jag sjutton år sedan några dagar tillbaka. sjutton år i staden. sjutton känns som en fin ålder, som man berättar om när man är gammal. en romantisk ålder, jaa. Så det känns helt okej att vara det måste jag säga. har haft en fin helg, en fin person har jag haft hemma på besök och paket har jag fått och så har jag ätit så mycket cheesecake så jag nästan spricker.
hoho, här kommer några fina mästerverk jag lyssnar ganska mycket på just nu i augustivindarna. Idag har jag spelat golf för första gången i mitt liv. det regnade och gick barfota i mammas tygskor.. (huhu, fast det var ändå helt okej) Men i eftermiddags satt jag på gräset med min gitarr och fann lite inspiration, det var fint. Just nu känns det som att sommaren gärna får stanna ett tag till.
